Hurricane Gilbert

Vet ni vad?
Jag saknar skolan RIKTIGT mycket. Eller egentligen inte min klass särskilt mycket, inte SP3B i sig (förutom de allra finaste vännerna). Men jag saknar att sitta på en psykologilektion och diskutera Erikssons utvecklingsteorier, jag saknar Samhälle C och att diskutera USA:s utrikespolitik, jag saknar Historia B och sitta och diskutera om det svenska folkhemmet eller "Det kalla kriget", jag saknar religionen och att prata om "Taj Mahal" eller "Yom Kippur" med mera, jag saknar de intensiva veckorna då alla diskuterade vem man egentligen skulle rösta på i valet till EU-parlamentet, jag saknar svenskalektionerna där jag skrev en essä om Hjalmar Söderberg, eller den i Sv C där jag hade muntligt anförande om Victoria & Daniels bröllop. Sådana saker saknar jag. psykologi, samhällskunskap, historia, religion och svenska! Det saknar jag! Och för varje dag när jag har varit ute i Skärgården har jag tänkt. En himla massa faktiskt. Och det känns mer och mer självklart nu, vad jag ska plugga i framtiden. Jag har liksom växt in i tanken om mitt yrkesval och det känns bra. Riktigt bra.
Jag hade nog varit redo för universitet innan, men nu har jag så smått accepterat att det är rätt. Bit för bit, sakta men säkert. Detta känns rätt. Och nästa år kommer jag vara mer redo än någonsin!
För jag skulle aldrig klara av ett år till utan skolan. Känns inte som det nu i alla fall. Studentlivet kallar ´på mig. Men först om ett år.
Mycket viktiga saker att fixa först, men sen!